Historik

Halmstads Hantverks- och Industriförenings uppkomst

Efter år 1809 blev kravet på en friare näringslagstiftning i vårt land allt starkare. Ingen riksdag föregick, utan att frågan om skråväsendets upphävande var föremål för ingående överläggningar. Den kritik som riktades mot skråen förmådde vid 1812 års riksdag borgarerådet att jämte de övriga stånden hos Kungl. Maj:t hemställa att den då gällande näringsförfattningen måtte överses för att motsvara den kommande tidens krav. I följd härav tillsattes samma år en kunglig kommitté med uppdrag att granska dessa författningar och föreslå de ändringar som den nya tiden ansågs kräva.

Kommittén avlämnade år 1818 till Kungl. Maj:t förslag till nya näringsreglemente avsedda att ersätta 1720 års skråordning.

Förslag förelades 1823 års riksdag och vunno i det hela godkännandet av tre av stånden, men förkastades av borgareståndet. Striderna fortsatte vid påföljande riksdagar men borgareståndets motstånd kunde dock endast till en tid hejda den påträngande utvecklingen och den 22 december 1846 utfärdades den fabriks och hantverksordning som fick skråväsendet i vårt land att upphöra.

Hantverket hade under denna tid varit hårt reglerat inom ett skråväsen (skråtvånget) med rötter i medeltiden då skråena kom till motvikt till köpmannagillena. Sveriges äldsta skrå var skräddarnas i Stocholm från 1356. Varje skrå leddes av en ålderman och bara mästare kunde bli medlemmar. Skrået beslöt hur många mästare yrket kunde bära. Skrået bestämde dessutom tillverkningsmetoder, kvalitet och prissättning samt reglerade och kontrollerade lärlingsutbildningen.

Den 1 maj 1847 utfärdade Magistraten i Halmstad en kungörelse som upplästes i Halmstads kyrka varigenom tillkännagavs att skråämbetena upphört och att idkare av hantverks och fabriksrörelse hade sig att infinna för att inför Magistraten bilda en Hantverks och Industriförening som den nya lagen föreskrev.

Vid sammanträde som ägde rum samma dag bildades Halmstads Hantverks- och Industriförening.

Framtiden

Visserligen skall man alltid ha blicken riktad framåt men man bör nog stanna ett tag och se tillbaka på den väg man tillryggalagt, de svårigheter de haft att brottas med och de resultat de nått.

Om någon har tradition att se tillbaka på och lära av så är det hantverkaren. Från att fordom ha gjort ett skråväsen som i mångt och mycket varit sig själv nog, har hantverket vuxit ut till att omfatta alla grenar av näringslivet vilka man numera brukar innefatta under rubriken Hantverk och Industri och vilka grupper samordnat sig i Halmstads Hantverks- och Industriförening.

Framtiden hör ungdomen till och vad hantverksungdomen beträffar har vi all anledning att se ljust på framtiden. Vad man finner hos hantverksungdomen av idag är en framåtanda och optimism som man inte kan misstaga sig på.

Ett problem för hantverket och industrin idag är rekryteringen av skolad arbetskraft. I många företag råder brist på yrkeskunnig personal något som väl främst sammanhänger med ungdomens ständigt stegrade längtan till de intellektuella yrkena, antingen man passar för dem eller inte. Föreningen har länge haft uppmärksamhet på detta.

Betonas kan nödvändigheten av att åstadkomma en balans mellan teoretiska och praktiska utbildningsmöjligheter som motsvarar både ungdomens teoretiska och praktiska utbildningsmöjligheter som motsvarar både ungdomens anlag och arbetslivets behov.

Yrkesrådgivningen ägnas nu en ökad uppmärksamhet som vänder sig framför allt till ungdomen och visar de framtidsmöjligheter som står till buds som hantverkare i dagens samhälle.